Vem ställer upp för föräldrar med intellektuella och emotionella funktionshinder?

Sverige är numera ett inkluderande samhälle där funktionshindrade enligt lag skall ha samma möjligheter att leva ett vanligt liv som alla medborgare.  Det är det enda rätta och mycket bra, äntligen skulle man kunna säga. Det innebär att i Sverige uppmuntras alla att jobba, skaffa eget boende, leva ihop med en partner osv. Det är bra. Då vill de allra flesta ha barn, det är helt naturligt och bör inte komma som en överraskning för någon.

Här börjar problemen för människor med intellektuellt eller emotionellt funktionshinder, för barnen tas väldigt ofta ifrån dem. Syftet är gott. Samhället ser till barnets bästa och det är bra och skall fortsätta vara så. Men vem tar hand om konsekvenserna? Varför säger inte samhället innan vad samhället tänker göra?  Det är ofta en del i funktionshindret att inte naturligt se konsekvenserna. Det är syniskt att låta människor skaffa barn, vänta barn, föda barn och sedan ta barnet ifrån dem. Särskilt oaktsamt är det när alla förstår det oundvikliga utom de blivande föräldrarna själva. Det är att svika. Det måste finnas en chans för föräldrarna att förstå att detta kan hända och någon som har som uppgift att prata med dem om det. Samhället måste erbjuda den hjälpen. Att deras barn tas ifrån dem kan bli deras och deras familjers värsta upplevelse.  Det är inte omtanke om de allra svagaste det är att stoppa huvudet i sanden.

Jag önskar att det kunde vara detta debatten i Dagens Samhälle kunde handla om; hur vi kan göra det bättre för människor med intellektuella och emotionella funktionshinder som vill skaffa barn och hur det kan bli bättre för deras barn. Vem som är minst fördomsfull är en ganska onödig debatt. Det gäller att fokusera på vad som är möjligt.  Alla människor är olika, så också människor med funktionshinder det är därför det inte finns några enkla lösningar. 

Ledsen blir jag när jag läser inlägg av politiker som skall läxa upp föräldrar till funktionshindrade, förhoppningsvis mot bättre vetande. Vi kan vara utan det.  Jag är mycket glad att det inte är så i min kommun Upplands-Bro.  Tack för det!

Irène Seth

Oppositionsråd (M)

Mamma till en dotter med funktionshinder som precis som många andra gärna vill ha barn.