Nu börjar hösten på allvar och politiken kommer igång ordentligt.

Jag längtar alltid tillbaka efter sommaruppehållet och blir glad av att träffa alla igen men glädjen tog fort slut när ingenting har förbättrats i den politiska vardagen under sommaren det känns ganska hopplöst. Jag är en för ärlig människa för att uppskatta att folkpartisterna helt och hållet är gisslan i det socialdemokratiska nästet, de röstar gladligen emot sina egna motioner, uttalar sig fientligt om alliansen politik i Stockholms Läns Landsting, vägrar att uppmuntra och alternativa driftsformer inom barnomsorgen trots att de har barn själva i alternativt drivna skolor i stan.
När jag som gillar folkpartiets politik frågar varför de inte vågar stå för den politik som folkpartiet driver i övriga landet  blir de dessutom upprörda. Jag förstår att vanliga hederliga människor förlorar förtroendet för politiker.
Det kändes nästan skönt när jag igår fick reda på att Zoran Celper avgår ifrån alla sina politiska poster i kommunen eftersom han inte tillåts genomföra folkpartiets politik, han är den ende som vågat gå emot socialdemokraterna och då kan han inte vara kvar det säger en del om det klimat vi har inom politiken i Upplands-Bro. Socialdemokraterna har efter sitt långa maktinnehav i Upplands-Bro blivit nästan totalitära. Tänk att behandla en samarbetspartner som folkpartiet det stämmer väl överens med deras allmänna attityd till service och valfrihet för medborgarna också. Jag förstår att folkpartiet känner sig som gisslan och i likhet med Norrmalmstorgsdramat helt och hållet allierar sig med fienden för att stå ut. Men det finns ett liv efter denna mörka period i Upplands-Bro politiska verklighet och vi ser fram emot att kunna arbeta med riktiga folkpartister efter valet 2010
All heder åt Zoran och de kvarvarande folkpartisterna kan lika gärna bli socialdemokrater det är uppriktigare än nu.
Irène Seth
oppositionsråd (m)